I år, på grund av långvariga höstregn, samt en sjukdom, hann vi inte skörda kålen. Det här är vad vi hade kvar i trädgården:
Vilka förhoppningar vi hade! Vi städade inte upp det – det var ingen idé…
Samma sak hände med rödbetor, även om det fanns mycket mer kvar av dem:
Men de lyckades skörda allt annat – potatis, lök, morötter. Så efter dem fanns dessa tomma bäddar kvar:
Därför kan vi inte skryta med skörden i år ((( Jag undrar om någon har varit med om en liknande situation.
Det är sorgligt... När jag ser sådana rabatter minns jag alltid Nekrasovs dikt "Den oskördade remsan"
Senhöst. Råkorna har flugit iväg.
Skogen var bar, fälten var tomma.
Endast en remsa är inte komprimerad,
Hon väcker sorgliga tankar.