Vi sår inte dill i våra trädgårdsbäddar. Den växer spontant i hela vår stuga, var den än känner för det. Vi tar bort den från rabatterna och rabatterna och lämnar den där den inte är i vägen. Den växer och bildar blomflockar med frön. Vi samlar de mogna fröna för att inlagda kål och göra medicin. De återstående fröna sprids, burna med vinden, och ung dill groddar på våren. I år lämnade jag lite vilddill mellan morötterna och potatisen. Ogräs behöver dras ut ur dillsnåren.
Och dill växer på potatis innan den klipps.
Innan vi rensar potatisen drar vi ut ung dillen vid rötterna. Och i juni har vi ett hav av väldoftande dill.
Vi ger det till vänner. Vi äter de möra, vitaminrika grönsakerna och lägger dem i sallader och soppor. Vi gör lätta chebureki-pajer med dill och andra örter.
Vi torkar dill och fryser in den för vintern. Vi lägger till dillskalet i lättsaltade gurkor och marinader.
Ung dill innehåller en stor mängd vitaminer och mineraler som är viktiga för våra kroppar. Fröna är rika på syror och eteriska oljor. Dillblad och frön används främst som en smakrik krydda. Dill används dock även inom folkmedicinen.
Vi gödslar aldrig vilddillplantor; de växer av sig själva.
En vän till mig undrar alltid varför det är så. Hon sår dill i sin trädgårdsbädd och gödslar jorden först. Men dillen växer inte; den krullar ihop sig eller angrips av bladlöss. Men vi har gott om den utan problem. Den gror hela sommaren, men när hösten närmar sig finns det inte lika mycket grönska som på sommaren, mest bara dill med blomflockar. Ibland undrar jag om jag ska så dillfrön för grönsaker mot slutet av sommaren?